Dagens (snö-)blandning

-

 


Då var bilbesiktningen avklarad, rättare sagt i fredags morse. Slutsiffra 3 på registreringsskylten och varför vänta? Tittade ut nyss och såg att skiftet till sommardäck får bero någon dag. Annars sammanfaller ofta just de två posterna på min egen göra-lista. Åtminstone med de slutsiffror som de senaste bilarna haft.

Gå i väntans tider är inte min starkaste gren och skjuta upp saker och ting ligger inte för mig. Bland annat brukar självdeklarationen åka in digitalt till skatteverket direkt på första dagen. Signerad och underskriven och med kvarskatten betald direkt. Imorgon är det dags för den saken , den 16 mars.

Efter att ha bott i tre hus genom åren, ryms numera vårt bohag  på 73 kvadrat. En del utgallring har det givetvis blivit med åren, men ännu går det att snubbla på flyttkartonger som bara står och skräpar i källarförrådet. Eller skräpar, kanske inte ändå. De senaste dagarna hur jag skummat ett par böcker som nogsamt sparats därnere. 

Samlingen av årsboken "När Var Hur".  Det äldsta exemplaret är från 1948 och därefter felas inte många årgångar fram till samlandet upphörde tidigt 2000-tal. Till en början stod fader Lage för inköpen för egen räkning, men senare blev boken en lämplig julklapp från son till far, en tradition som fortsatte med att mina barn gav den till mig i många år. 

Utförligare årsbok får man leta efter och med specialinblickar i all möjlig fakta. Som i exemplaret här på bordet nu, 1970 års ex, med bl.a. fyra sidor djupdykning om den gotländska specialidrotten varpa. Tja, detta bara som ett exempel på vad man kan sysselsätta sig med som glad pensionär. Men kartongen med böckerna blir knappast kvar länge till, långsamt mognar besluten fram omkring vad som är värt att spara och inte. 

ur När Var Hur 1970, Torvald Gahlin illustratör


Min gamle hockeykompis från Kiruna Hasse Edlund hittade för en tid in till Facebook. Kontakter återuppstår med gamla bekanta den vägen. Inte för att vi släppt kontakten genom åren trots att våra vägar skildes redan 1975. Lena och jag bosatte oss i Skövde och året efter flyttade Hasse till Göteborg och började spela i Frölunda. Imponerande utveckling för Kirunaynglingen och när han visade oss att han kunde skifta TV-kanal sittande i köket med bara ett tryck på en dosa  förstod vi att han spelade i en annan division. En fjärrkontroll hade Lena och jag aldrig stött på förrän uppe i Hasses lägenhet i Göteborg. 

Hasse ställde alltid upp. Tacksamt för föreningskonsulenten på IFK Kirunas kansli - eller allt i allo- som är en mer heltäckande beskrivning av mitt jobb i Kiruna mellan 1973-75. En gång fick jag ansvaret för att följa med ett gäng IFK:are till Jokkmokk för match. Måste ha varit en spelledig dag för oss i A-laget. Kan ha varit en juniorlagsmatch. Men att skicka a-lagskillar de många milen till Jokkmokk på en ledig dag var inte att tänka på. Och där stod jag utan att få ihop ett fullt lag. Ett samtal till Hasse. Jo, visst, han kunde offra sig och följa med. Vill minnas att vi vann med 20- 0 och Hasse stod för nästan hälften av målen.

Det var dagens (snö-)blandning. Till next time- ha de!



Populära inlägg i den här bloggen

Nyskrivet

-
Bild
 Nog nämnt om krämpor och sjukdomar på ett tag. Får jag hoppas.  Och som jag skrivit förut, vad är mina erfarenheter i jämförelse med andras bekymmer? Kanske bagatellartade. Ni vet det där med "spik i foten". Men trots allt är det så, utan de senaste årens insatser från vården hade jag inte suttit här idag och försökt skriva ihop ett läsbart blogginlägg. Så tack förresten, alla ni som har del i att jag är kvar, ett tag till. Det undgår ingen att bli äldre. Hustrun, som var så ung för inte länge sedan, närmar sig pensionsåldern.  "Vill du starta din pensionsutbetalning från AMF?" lyder frågan i brevet hon fick häromdagen. "Om du inte meddelar oss annat startar din utbetalning då du fyllt 69 år". Den upplysningen är ju inte fel att få. Som gammal försäkringsgubbe har jag med ålderns rätt tappat en del fakta om nuläget. Som att en del får en senarelagd pension om man inte är uppmärksam eller missat att vittja posten. Men nu finns det ju kompetens i familjen. 
Läs mer

Glimtar ur ett författarliv - en betraktelse från 2004

-
Bild
Rubriken kommer från en betraktelse som skrevs i februari 2004. Bäst att tillägga att det där med "författare" är skrivet lite med glimten i ögat. Nej, nån författare i traditionell bemärkelse var jag inte och har inte blivit heller. Men en nöjesskrivare är jag - på amatörnivå. Men även på den nivån kan man få rikligt med uppskattning - vilket var fallet vid utgivningen av " In vä pucken å jaga, sa Kalle Larsson". Trots att det gått femton år sedan vänner och bekanta och en del bibliotek skaffade ett ex av boken, har den kommit på tal med jämna mellanrum. Så jag bestämde mig för att nu, 2019, trycka ytterligare några exemplar för de som missade första boksläppet. En kompis upptäckte att "tryckfelsnisse" varit framme nu med den nya upplagan. Flera sidor var blanka. Pinsamt för mig och för tryckeriet. Halva min bunt med böcker var felaktiga och resten riktiga. Så kan det gå, men det kommer nya riktiga till mig för vidare befordran till de personer som f
Läs mer

Palt

-
Bild
  Kan man glädja en fyraåring så gör man det gärna. - Gissa vad jag ska få idag. Edith väntade inte på kamratens gissning utan avslöjade direkt och utropade glädjestrålande: - Palt!! Det var rätt dag i lördags att gå över med en paltgryta till sonen Anders familj. Gråväder ute och en temperatur som påminde mer om oktober än augusti.  Nu var inte lilla Edith den enda som gillade matleveransen. Uppskattat även av de vuxna och därmed är vi på god väg att lyckas med vår mission;  sprida kunskapen om den läckra maträtten palt till de kommande generationerna.   - Kroppkakor har jag ätit, men aldrig palt.  Sådana kommentarer har vi ofta fått och vi har förklarat och framförallt sagt att det inte heller handlar om blodpalt och att lingonsylt, smör och stekt fläsk hör till som nödvändiga ingredienser. Nu ska avslöjas att det är Lena som är den verkliga experten, lovordad för sina paltar långt utanför familjekretsen. Själv bistår jag gärna med att skala och riva potatis. Det ska ju också göras.
Läs mer