Palt

 

Kan man glädja en fyraåring så gör man det gärna.

- Gissa vad jag ska få idag.

Edith väntade inte på kamratens gissning utan avslöjade direkt och utropade glädjestrålande:

- Palt!!

Det var rätt dag i lördags att gå över med en paltgryta till sonen Anders familj. Gråväder ute och en temperatur som påminde mer om oktober än augusti. 

Nu var inte lilla Edith den enda som gillade matleveransen. Uppskattat även av de vuxna och därmed är vi på god väg att lyckas med vår mission;  sprida kunskapen om den läckra maträtten palt till de kommande generationerna.  

- Kroppkakor har jag ätit, men aldrig palt. 

Sådana kommentarer har vi ofta fått och vi har förklarat och framförallt sagt att det inte heller handlar om blodpalt och att lingonsylt, smör och stekt fläsk hör till som nödvändiga ingredienser.

Nu ska avslöjas att det är Lena som är den verkliga experten, lovordad för sina paltar långt utanför familjekretsen. Själv bistår jag gärna med att skala och riva potatis. Det ska ju också göras.

I mitt föräldrahem serverade sällan palt. Mor Ebba kom från Västergötland och var inte uppvuxen med traditionen

Annat var det i kompisen Klasses familj.

Sommaren 1972 tågluffade Klasse och jag. Vi åkte kors och tvärs längs Europas järnvägslinjer. Efter en månad var vi mätta  av intryck och upplevelser. Väl framme på svensk mark i Malmö, sökte Klasse upp en telefonkiosk och ringde hem till Storuman. Han skulle meddela att vi var välbehållna efter äventyret nere på kontinenten men inledde:

- Mamma , sätt på paltgryta.

_____

För övrigt- Ha en bra vecka!