Hans sida

Så har vi då kommit en bra bit in i vårmånaden mars. "Vi ses till våren" sa jag till killen på däckfirman nån gång i oktober och tyckte att det var gott om tid fram till vinterdäcken skulle av och skiftas mot sommaruppsättningen som får duga en säsong till. Dessutom - som ännu en tidsmarkör- har det varit dags att deklarera och morgonpigg som jag är åkte både min och hustruns sanningsförsäkran in till verket redan 07.20 på deklarationens första dag. Givetvis den digitala vägen, eftersom våra handlingar numera är av det enklare slaget. Inte som förr då det där med deklarationen låg som ett tungt ok över axlarna till eländet var färdigräknat, igenklistrat och personligt lagt i lådan hos skattekontoret. Samtidigt slängde jag in kvarskatten  direkt, helt enligt devisen; den som är satt i skuld är inte fri. Kanske gör pengarna mer nytta hos det offentliga i dessa tider, jämfört med ett par månader extra på ett närmast nollräntebärande bankkonto. En bekant sa förresten: "

Heavy rain, låten spelas upp i mitt huvud den här dagen. Den jag tänker på framförs av the Mystix och sångarens raspiga röst går på repeat så länge regnet faller i dessa tunga, plaskiga skurar. Inte för att jag tror att så många andra bekanta har bandet på spellistan. Okända även för mig och hur de hamnade där har jag glömt. Men vore jag i New York med omnejd hade jag gärna sett gubbarna live. Nu är det inte aktuellt med någon USA-resa, en corona-konsekvens bland många andra. Tänkte på detta med Coronaviruset. Minns en del från tiden i lägenheten på Hyttlidgatan i Skellefteå. Någon som kommer ihåg "Asiaten"? Den hotande farsoten som grasserade i slutet av 50-talet. Osäkert om det drabbade oss, men jag minns de tråkiga sjukdagarna med hosta och feber och hur lekkamraterna hördes från gatan utanför och jag själv hölls i hemmakarantän till hostan gett sig. Det  var nog bara vanlig influensa, men det där med Asiaten har etsat sig fast. Nåja, att orda mer om viruset kan bero, i