Hans sida

Tog en tidig promenad bort till Framnäs Köpcentrum. Där inne var det lugnt och stilla. Bara matbutiken öppen så här tidigt. Ingen trängsel och ingen risk att stöta ihop med någon "lättstött" person som dyker på en helt oväntat. En trogen läsare kanske minns mitt inlägg från i höstas. Den gången var det på gränsen till handgemäng då en man brysk krävde en ursäkt efter en sammanstötning som jag inte ens hade märk av Ja, tänk vilken dramatik vardagen kan innehålla. I köpcentrat kom jag att tänka  på en annan högst ovanlig episod ur mitt innehållsrika liv. Strax före jul hade hustrun och jag bänkat oss i Nicolaikyrkan. Där skulle bjudas julsång, dels av en professionell röst , Lidköpingsbördiga Regina Fredriksson, och dels av mer oskolade besökare bland åhörarleden. Är det någon gång kyrkan är välbesatt, så är det veckorna före jul. Så även den här gången. Och inte är det speciellt gott om utrymmet i bänkraderna. Stämmer man i ordentligt i psalmsången, så hör personen framför

Stilla i lägenheten. Lågt hörs väggklockan hos tanten under oss slå 12.00. Vi bor på andra våningen och på tredje pågår en rejäl renovering, men det får vi stå ut med eftersom det var 35 år sen sist. Men idag tyst här i vardagsrummet, förutom tolvslaget. Nästan som när tanten där uppe bodde kvar. Många tanter bor det i området, dock ingen här ,är bäst att skriva. Ett tag sedan förra blogginlägget. Plötsligt är det februari och dagarna blir längre och ljusare. Igår kom en gnutta snö som nu har försvunnit lika fort. Köpte en ny kamera inför resan till Lanzarote i början av förra månaden. Orken tröt och bilderna blev inte så många som vanligt efter en semestertripp. Tog med mig en kraftig flunsa som valde att blomma ut rejält bland lavastenarna på ön. Men ett par bilder ser ni här under. Ville komma ifrån den stora systemkameran och investerade i en mindre som trots fickformatet kunde prestera minst lika bra bilder. Är ännu otränad inför alla möjligheter som finns i min Lumix. Vi