Kallt

-

Ett par sammanhängande veckor av vinterkyla har det blivit sedan förra inlägget. Fullt tillräckligt för att plocka fram både skidor och skridskor. 

Vänerisen ligger ganska tjock en bra bit ut i sjön och hamninloppet i Lidköping hålls uppe av Scandica. En arbetsbåt med isbrytarfunktion fick jag lära mig av Google. Alltså ett komplement till Sjöfartsverkets "riktiga" isbrytare Ale, Atle, Frej, Oden och Ymer.

Kylan välkomnas på de här breddgraderna, trots isbekymmer för sjötransporterna. Det kan gå många år mellan en liknande vinter och förra året vill jag minnas att gräsmattorna lyste gröna redan i början av februari.

I norr brukar man däremot få tillräckligt av minusgraderna. Åtminstone förr. Besvikelsen över en inställd hockeymatch var tung att bära. En veckas uppladdning inför helgens höjdpunkt och sedan "inställt pga. kyla".

Som här, inför mötet med tjeckiska storlaget Kladno på uterinken i Storuman- januari 1970.


Vintern 2008-2009 arbetade jag och bodde tillfälligt just i min hemort Storuman. När jag tänker efter har jag inte vistas under veckorna däruppe sedan 1968 då det bar av till inackorderingsrummet i Lycksele för gymnasiestudier.

Arbetet på kommunen där uppe var av tillfällig natur och när det gavs möjlighet att få husera i egen stuga bestämde jag mig snabbt. "Hänna ska jag bo", åtminstone fram till februari 2009. 

Campingstugan var välisolerad och klarade galant minusgraderna. Gammvolvon ,som jag använde som pendlarbil, vinterrustades däremot med installering av motorvärmare på Storuman Bil och El och fyra fullt användbara begagnade vinterdäck framplockade av Ola på SO-Macken.

Dammar av några bilder från nämnda vistelse i Storuman från januari 2009. Återkommer med ett nytt blogginlägg så småningom och då lär det vara slut på kylan, gissar jag.

Till dess: Ha de!

Campingstugan och Volvo 850 --95 års modell

Minus 26 utanför stugan

Vy över centrala Storuman från kansliet på kommunkontoret.

Hopptornet


Populära inlägg i den här bloggen

Nyskrivet

-
Bild
 Nog nämnt om krämpor och sjukdomar på ett tag. Får jag hoppas.  Och som jag skrivit förut, vad är mina erfarenheter i jämförelse med andras bekymmer? Kanske bagatellartade. Ni vet det där med "spik i foten". Men trots allt är det så, utan de senaste årens insatser från vården hade jag inte suttit här idag och försökt skriva ihop ett läsbart blogginlägg. Så tack förresten, alla ni som har del i att jag är kvar, ett tag till. Det undgår ingen att bli äldre. Hustrun, som var så ung för inte länge sedan, närmar sig pensionsåldern.  "Vill du starta din pensionsutbetalning från AMF?" lyder frågan i brevet hon fick häromdagen. "Om du inte meddelar oss annat startar din utbetalning då du fyllt 69 år". Den upplysningen är ju inte fel att få. Som gammal försäkringsgubbe har jag med ålderns rätt tappat en del fakta om nuläget. Som att en del får en senarelagd pension om man inte är uppmärksam eller missat att vittja posten. Men nu finns det ju kompetens i familjen. 
Läs mer

Glimtar ur ett författarliv - en betraktelse från 2004

-
Bild
Rubriken kommer från en betraktelse som skrevs i februari 2004. Bäst att tillägga att det där med "författare" är skrivet lite med glimten i ögat. Nej, nån författare i traditionell bemärkelse var jag inte och har inte blivit heller. Men en nöjesskrivare är jag - på amatörnivå. Men även på den nivån kan man få rikligt med uppskattning - vilket var fallet vid utgivningen av " In vä pucken å jaga, sa Kalle Larsson". Trots att det gått femton år sedan vänner och bekanta och en del bibliotek skaffade ett ex av boken, har den kommit på tal med jämna mellanrum. Så jag bestämde mig för att nu, 2019, trycka ytterligare några exemplar för de som missade första boksläppet. En kompis upptäckte att "tryckfelsnisse" varit framme nu med den nya upplagan. Flera sidor var blanka. Pinsamt för mig och för tryckeriet. Halva min bunt med böcker var felaktiga och resten riktiga. Så kan det gå, men det kommer nya riktiga till mig för vidare befordran till de personer som f
Läs mer

Palt

-
Bild
  Kan man glädja en fyraåring så gör man det gärna. - Gissa vad jag ska få idag. Edith väntade inte på kamratens gissning utan avslöjade direkt och utropade glädjestrålande: - Palt!! Det var rätt dag i lördags att gå över med en paltgryta till sonen Anders familj. Gråväder ute och en temperatur som påminde mer om oktober än augusti.  Nu var inte lilla Edith den enda som gillade matleveransen. Uppskattat även av de vuxna och därmed är vi på god väg att lyckas med vår mission;  sprida kunskapen om den läckra maträtten palt till de kommande generationerna.   - Kroppkakor har jag ätit, men aldrig palt.  Sådana kommentarer har vi ofta fått och vi har förklarat och framförallt sagt att det inte heller handlar om blodpalt och att lingonsylt, smör och stekt fläsk hör till som nödvändiga ingredienser. Nu ska avslöjas att det är Lena som är den verkliga experten, lovordad för sina paltar långt utanför familjekretsen. Själv bistår jag gärna med att skala och riva potatis. Det ska ju också göras.
Läs mer