Vinterblogg från 1 februari 2011- Läsvärd repris

-

Dagens blogginlägg är nästan tio år gammalt. Tänk vad tiden går! Min blogg då fanns på min dåvarande hemsida. Den som numera är lagd till handlingarna. Här är det vinterprägel med inslag från spåret i Råda men även tankar från min höst/vinter 2008,2009 då jag arbetade uppe i Storuman. Fotoillustrationen är av äldre datum. Bloggskrivaren i 24- timmarsloppet på Billingen i Skövde. Årtal 1977 troligen.

-------------------------------------------------------------------------------------


Den som lever får se om Lidköpig Vintersportklubbs nya snöskoter kommer till användning de kommande åren. Utan att i detalj ha följt historien, så lär det under lång tid endast ha funnits en snöskoter i Lidköping kommuns ägo, nu börjar den ha gjort sitt och dessutom behövs minst en till, en vinter som denna.

Eldsjälarna i klubben har i omgångar uppvaktat kommunen för ett bidrag till en nyare, bättre begagnad, men svaret har varit nej eftersom budgeten är lagd, godkänd och inte medger undantag för fler inköp och med klara besked, definitivt inte av en snöskoter.

Heder åt Thelin och andra drivande i LVSK som istället för att i oändlighet spy galla över kommunens snålhet på punkten, vände på klacken och bestämde sig för att ordna saken själv.

En insamling sattes igång via den moderna kommunikationssajten Facebook och i skrivande stund verkar gruppen Skidspår i Lidköping ha skramlat ihop en grundplåt till en dragvillig maskin, som förhoppningsvis håller ihop flera år framöver. 

Och skulle den tillfälligt haverera tipsar jag om Storumans Skoterskrot och får göra reklam för den fria företagsamheten i min hemkommun. För övrigt är Storuman den skotertätaste kommunen i hela landet, sett till relationen invånare/antal snöskotrar. Åtminstone enligt uppgift i Västerbottens-Kuriren förra våren.

Hösten/vintern 2008-2009 arbetade jag en tid i Storuman och blev snart uppmärksam på att även andelen täckta bilsläp ligger högt över genomsnittet.

Skoter plus kälke och bråte kräver en del utrymme. Visserligen kan de flesta boende i Storuman sätta sig på skotern direkt utanför entrédörren, åka till SO-macken för proviantering och ge sig ut längs milsvida spår, men vårsol kräver fjäll och släpet kommer till pass för en resa nordväst.

Inte för att jag fick större skotervana där uppe, har nog bara kört ett par gånger, senast våren 1990 i trakten av Hemavan tryggt eskorterad av Norjsöbjörnen Joel Hjelte.

Men jag lärde mig att noggrant se mig för när jag promenerade längst Lokstallsvägen. Risken att möta en personbil i bredsladd längs vägen kände jag till sedan länge, som man känner sig själv känner man andra , men mötet med ett par ylande racerskotarar efter samma väg! Där var jag inte beredd, men blev med tiden.

Idag tisdag, den första dagen i februari, är det tö här i Lidköping. Även om spårmakarna uppe i Råda verkar kunna trolla med knäna, så kan det nog bli svåråkt de närmaste dagarna.

Dags att snöra på löparskorna och passa på när vägarna tinar fram.

Konstigt förresten vad löparformen är dålig efter månader av ensidig skidträning. Hjärtat är med, illa vore det annars, men senor och muskler mellan rygg och ben protesterar. Verkar längta tillbaka till den mer skonsamma skidträningen. Men det släpper och framåt Göteborgsvarvet i maj spritter det nog till i benen igen, även om vittnen längs Avenyn knappast skulle beteckna mina ben som sprittande.

Apropå ingenting så känner jag idag för en semla och lär mig i sammanhanget att fettisdagen i år infaller först den 8 mars! Tänk att det skulle ta nästan 59 år att få klart för sig kopplingen till påsken. Och i år är påskhelgen sen, riktigt sen.


God förmiddag!


Populära inlägg i den här bloggen

Nyskrivet

-
Bild
 Nog nämnt om krämpor och sjukdomar på ett tag. Får jag hoppas.  Och som jag skrivit förut, vad är mina erfarenheter i jämförelse med andras bekymmer? Kanske bagatellartade. Ni vet det där med "spik i foten". Men trots allt är det så, utan de senaste årens insatser från vården hade jag inte suttit här idag och försökt skriva ihop ett läsbart blogginlägg. Så tack förresten, alla ni som har del i att jag är kvar, ett tag till. Det undgår ingen att bli äldre. Hustrun, som var så ung för inte länge sedan, närmar sig pensionsåldern.  "Vill du starta din pensionsutbetalning från AMF?" lyder frågan i brevet hon fick häromdagen. "Om du inte meddelar oss annat startar din utbetalning då du fyllt 69 år". Den upplysningen är ju inte fel att få. Som gammal försäkringsgubbe har jag med ålderns rätt tappat en del fakta om nuläget. Som att en del får en senarelagd pension om man inte är uppmärksam eller missat att vittja posten. Men nu finns det ju kompetens i familjen. 
Läs mer

Glimtar ur ett författarliv - en betraktelse från 2004

-
Bild
Rubriken kommer från en betraktelse som skrevs i februari 2004. Bäst att tillägga att det där med "författare" är skrivet lite med glimten i ögat. Nej, nån författare i traditionell bemärkelse var jag inte och har inte blivit heller. Men en nöjesskrivare är jag - på amatörnivå. Men även på den nivån kan man få rikligt med uppskattning - vilket var fallet vid utgivningen av " In vä pucken å jaga, sa Kalle Larsson". Trots att det gått femton år sedan vänner och bekanta och en del bibliotek skaffade ett ex av boken, har den kommit på tal med jämna mellanrum. Så jag bestämde mig för att nu, 2019, trycka ytterligare några exemplar för de som missade första boksläppet. En kompis upptäckte att "tryckfelsnisse" varit framme nu med den nya upplagan. Flera sidor var blanka. Pinsamt för mig och för tryckeriet. Halva min bunt med böcker var felaktiga och resten riktiga. Så kan det gå, men det kommer nya riktiga till mig för vidare befordran till de personer som f
Läs mer

Palt

-
Bild
  Kan man glädja en fyraåring så gör man det gärna. - Gissa vad jag ska få idag. Edith väntade inte på kamratens gissning utan avslöjade direkt och utropade glädjestrålande: - Palt!! Det var rätt dag i lördags att gå över med en paltgryta till sonen Anders familj. Gråväder ute och en temperatur som påminde mer om oktober än augusti.  Nu var inte lilla Edith den enda som gillade matleveransen. Uppskattat även av de vuxna och därmed är vi på god väg att lyckas med vår mission;  sprida kunskapen om den läckra maträtten palt till de kommande generationerna.   - Kroppkakor har jag ätit, men aldrig palt.  Sådana kommentarer har vi ofta fått och vi har förklarat och framförallt sagt att det inte heller handlar om blodpalt och att lingonsylt, smör och stekt fläsk hör till som nödvändiga ingredienser. Nu ska avslöjas att det är Lena som är den verkliga experten, lovordad för sina paltar långt utanför familjekretsen. Själv bistår jag gärna med att skala och riva potatis. Det ska ju också göras.
Läs mer