Några råd till fjällfarare

-

 

Skribenten hemma på Vallnäsvägen.


Några råd till fjällfarare. Inlämningsuppgift. Svensk skrivning. Datum 7 februari 1966. Av Hans Hellgren, Storumans realskola. Klass1.3 b 

Jag heter Hans Hellgren och är 13 år. Jag bor i ett samhälle som heter Storuman. Storuman ligger i mellersta Lappland. 

I slutet av februari och i början av mars är det alltid mycket folk som åker till fjälls. Därför skall jag ge dem några råd. 

När man skall välja skidor lämpliga för skidturer skall man inte ha slalomskidor och inte heller löparskidor. Något mellanting är bäst. Skidorna skall vara lika långa som när man sträcker armarna rakt upp i luften. För bindningarna gäller nästan samma sak som för skidorna. Man skall inte ha slalombindningar med långrem och inte heller längdlöparbindningar s.k. ”råttefällor”. Stavarna skall nå upp under armarna. 

Vad kläder beträffar bör man ha ordentliga underkläder. Särskilt bra för pojkar och män är brynjor. Anorak bör man ha. Helst ska den vara försedd med huva och ärmmuddar av varg-, järv- eller annat pälsdjur. Ordentliga raggsockar skall man ha. 

Pjäxorna skall vara försedda med remning bak. De skall vara höga vid tårna så att man kan röra på dem. Pjäxorna skall vara väl inåkta och smörjda med skofett. Ryggsäcken skall vara försedd med breda axelband. När man åker ut på fjällturer bör man ha med sig en extra olle för användning vid pauser.

 Före man startar en utflykt bör man känna till en del om terrängen. Lämpligast är att fråga någon gammal fjällräv, som känner terrängen utan och innan.

 Och till sist några gyllene regler för fjällfarare: 

1. Du skall känna till den terräng du åker i. 2. Åk aldrig ensam! 3. Rasta aldrig nedanför någon hängdriva eller brant fjällsluttning. 4. Åk inte för långt första dagen.

Populära inlägg i den här bloggen

Nyskrivet

-
Bild
 Nog nämnt om krämpor och sjukdomar på ett tag. Får jag hoppas.  Och som jag skrivit förut, vad är mina erfarenheter i jämförelse med andras bekymmer? Kanske bagatellartade. Ni vet det där med "spik i foten". Men trots allt är det så, utan de senaste årens insatser från vården hade jag inte suttit här idag och försökt skriva ihop ett läsbart blogginlägg. Så tack förresten, alla ni som har del i att jag är kvar, ett tag till. Det undgår ingen att bli äldre. Hustrun, som var så ung för inte länge sedan, närmar sig pensionsåldern.  "Vill du starta din pensionsutbetalning från AMF?" lyder frågan i brevet hon fick häromdagen. "Om du inte meddelar oss annat startar din utbetalning då du fyllt 69 år". Den upplysningen är ju inte fel att få. Som gammal försäkringsgubbe har jag med ålderns rätt tappat en del fakta om nuläget. Som att en del får en senarelagd pension om man inte är uppmärksam eller missat att vittja posten. Men nu finns det ju kompetens i familjen. 
Läs mer

Glimtar ur ett författarliv - en betraktelse från 2004

-
Bild
Rubriken kommer från en betraktelse som skrevs i februari 2004. Bäst att tillägga att det där med "författare" är skrivet lite med glimten i ögat. Nej, nån författare i traditionell bemärkelse var jag inte och har inte blivit heller. Men en nöjesskrivare är jag - på amatörnivå. Men även på den nivån kan man få rikligt med uppskattning - vilket var fallet vid utgivningen av " In vä pucken å jaga, sa Kalle Larsson". Trots att det gått femton år sedan vänner och bekanta och en del bibliotek skaffade ett ex av boken, har den kommit på tal med jämna mellanrum. Så jag bestämde mig för att nu, 2019, trycka ytterligare några exemplar för de som missade första boksläppet. En kompis upptäckte att "tryckfelsnisse" varit framme nu med den nya upplagan. Flera sidor var blanka. Pinsamt för mig och för tryckeriet. Halva min bunt med böcker var felaktiga och resten riktiga. Så kan det gå, men det kommer nya riktiga till mig för vidare befordran till de personer som f
Läs mer

Palt

-
Bild
  Kan man glädja en fyraåring så gör man det gärna. - Gissa vad jag ska få idag. Edith väntade inte på kamratens gissning utan avslöjade direkt och utropade glädjestrålande: - Palt!! Det var rätt dag i lördags att gå över med en paltgryta till sonen Anders familj. Gråväder ute och en temperatur som påminde mer om oktober än augusti.  Nu var inte lilla Edith den enda som gillade matleveransen. Uppskattat även av de vuxna och därmed är vi på god väg att lyckas med vår mission;  sprida kunskapen om den läckra maträtten palt till de kommande generationerna.   - Kroppkakor har jag ätit, men aldrig palt.  Sådana kommentarer har vi ofta fått och vi har förklarat och framförallt sagt att det inte heller handlar om blodpalt och att lingonsylt, smör och stekt fläsk hör till som nödvändiga ingredienser. Nu ska avslöjas att det är Lena som är den verkliga experten, lovordad för sina paltar långt utanför familjekretsen. Själv bistår jag gärna med att skala och riva potatis. Det ska ju också göras.
Läs mer