Kyckling och asfalt - och lite till.
I morse var det inget promenadväder. Regnet gjorde mig inget eftersom motionen skulle begränsas till en tur till affären och tillbaka. Lite stel kände jag mig idag.
Annat var det igår. En cykeltur upp till Råda ås kändes i otränade lårmuskler. Pustade ut där uppe och såg att kyrkan var öppen.Den ligger ett tiotal meter från vägen, men inte ofta synad från insidan för min del. Som det kan bli - det blir aldrig av. Här inne fick jag ro för såväl ande som lekamen och fortsatte därefter bort till bänkpressen vid utegymmet. Verkar inte kyrkorummet helt modernt, så stämmer det. Kyrkan har anor från 1100-talet, så där är värt att kliva av cykeln eller stanna bilen.
Äpplen och nåt päron brukar piffa upp anrättningen på en av mina standardmiddagar. Hel ugnsbakad kyckling. Märkte på hemvägen från affären att jag glömt just dessa två smakgivare. Vända för den saken, när varenda trädgård prunkar av frukt? Inte bara trädgårdarna förresten. Även trottoarerna är rik på fallfrukt. Så frukt fick jag med mig hem i alla fall(-frukt), på köpet så att säga.
Man tänker bra när man reser på sig och letar sig ut från lägenheten. Vare sig man har ett rejält ärende eller bara för att strosa omkring. Impulser kan möta. Lukter till exempel. Asfalteringsarbetet borta vid de nybyggda husen vid Framnäs köpcenter skickade tankarna tillbaka till 60-talet och den goda doften från nylagd asfalt som skulle göra cykelturerna runt gatorna i Storuman ännu mer lockande. Såg nästan Danne, Roland Nilsson och de andra på Tvärgatan framför mig där jag gick intill den rykande, svarta beläggningen.
För övrigt under denna korta bensträckare, så bestämde jag mig för att lägga dagens löparskor i återvinningen, avdelningen brännbart. Uttjänta, med råge. Brukar växla mellan ett par olika, men de här var nu såpass snedslitna att jag kunde fått körförbud om någon stoppat mig. Hjulbent har jag alltid varit, men jag behöver ju inte förstärka defekten.
Eftersom detta inlägg måste hinnas med innan kycklingen blir färdigstekt i ugnen avslutar jag dagens rader här och säger hej med ett par bilder från den tid då samhället Storuman var moget för asfaltsbelagda gator. Och en bild på skorna förresten. Ha de!
