Augustisemester -en tripp till Skåne och Österlen
Förra månadens inlägg berörde bland annat det faktum att väderläget påminde mer om höst än högsommar. Efter att inlägget skrevs återvände sommaren lagom till vår andra semesterperiod.
Inte för att bloggskrivaren behöver fråga någon arbetsgivare om lov, men jag rättar mig efter hustru Lena och skaffar mig semesterkänsla vid samma tidpunkt som hon.
Som vanligt blir vi inte kvar länge på hemadressen innan vi beger oss ut på en semesterresa. Av känd anledning rekommenderades i år "hemester", vilket för vår del tolkades som att hålla oss inom landets gränser.
Vi funderade lite på att ta färjan till Tyskland för att fortsätta och ta en titt på Tyskland och Holland uppe vid Nordsjökusten. En sträcka vi kört förut på en bilsemester, men från andra hållet efter en hemresa från Costa Brava i Spanien.
Den gången sneddade vi via Toulouse och Bordeaux i Frankrike och vidare norrut. Hela tiden med Atlanten, Engelska Kanalen och Nordsjön på behagligt avstånd västerut.
Men vi höll oss nu hemmavid - alltså Sverige. Bland annat därför att hustrun numera undviker längre båtresor än exempelvis Helsingborg -Helsingör. Och med Danmark igenbommat så.
Men sandstränder och havsbad i Skåne var en god ersättare till danska Västerhavet som vi ofta refererar till.
Varför ska man åka längre söderut när dessa stränder finns på närmare håll - uppe hos oss i Norden? Kan det bero på vädret? Ska man klämma in "goväder" större delen av de ynka semesterveckorna är det bäst att gardera sig. Och ställa kosan söderut- trots allt.
Så brukar det låta- i alla fall förr.
Mål måste man ha när man ger sig ut. Kanske, men det kan vara lika roligt att ta dagen som den kommer.
Men i år sa vi: "Vi tar en titt på Ale stenar" och nynnade därefter i bilen till Mikael Wiehes sångtext. "Det här är ditt land.
Här kommer lite bilder. Till nästa gång: Ha de!
.
Inte för att bloggskrivaren behöver fråga någon arbetsgivare om lov, men jag rättar mig efter hustru Lena och skaffar mig semesterkänsla vid samma tidpunkt som hon.
Som vanligt blir vi inte kvar länge på hemadressen innan vi beger oss ut på en semesterresa. Av känd anledning rekommenderades i år "hemester", vilket för vår del tolkades som att hålla oss inom landets gränser.
Vi funderade lite på att ta färjan till Tyskland för att fortsätta och ta en titt på Tyskland och Holland uppe vid Nordsjökusten. En sträcka vi kört förut på en bilsemester, men från andra hållet efter en hemresa från Costa Brava i Spanien.
Den gången sneddade vi via Toulouse och Bordeaux i Frankrike och vidare norrut. Hela tiden med Atlanten, Engelska Kanalen och Nordsjön på behagligt avstånd västerut.
Men vi höll oss nu hemmavid - alltså Sverige. Bland annat därför att hustrun numera undviker längre båtresor än exempelvis Helsingborg -Helsingör. Och med Danmark igenbommat så.
Men sandstränder och havsbad i Skåne var en god ersättare till danska Västerhavet som vi ofta refererar till.
Varför ska man åka längre söderut när dessa stränder finns på närmare håll - uppe hos oss i Norden? Kan det bero på vädret? Ska man klämma in "goväder" större delen av de ynka semesterveckorna är det bäst att gardera sig. Och ställa kosan söderut- trots allt.
Så brukar det låta- i alla fall förr.
Mål måste man ha när man ger sig ut. Kanske, men det kan vara lika roligt att ta dagen som den kommer.
Men i år sa vi: "Vi tar en titt på Ale stenar" och nynnade därefter i bilen till Mikael Wiehes sångtext. "Det här är ditt land.
Här kommer lite bilder. Till nästa gång: Ha de!
 |
| En kort båtresa blev det trots allt. Mellan Sunnaryd och Bolmsö i sjön Bolmen. |
 |
| Strax norr om Simrishamn. Vårhallarna Tobisvik |
 |
| Vid Ale Stenar |
 |
| Knäbäckshusen. En för oss okänd strand fram till vi blev tipsade av Henrik i Malmö |
