Sverigeresan - midsommarveckan 2020

-
Bilden skulle komma längre ner i texten men bloggen lever ibland sitt eget liv och så får detta kort bilda inledning.
 Vid Torneträsk midsommardagen 2020.

Förra tisdagen kom vi hem efter att ha gjort en tur upp till norra delen av vårt avlånga land.
 Lägger man till vårt besök i Malmö ett par dagar innan Norrlandsresan, så hann vi på Lenas semester förflytta oss nästan hela vägen från söder till norr.
Nästan skriver jag. Vi startade inte resan i Smygehuk och slutade inte heller i Treriksröset, men Malmö  - Riksgränsen duger gott.

I vanliga fall - alltså ett coronafritt år- är det inte ovanligt för oss med en resa till sydliga breddgrader utanför Sveriges gränser.
Med reserestriktioner som hinder fick vi tänka om, och när det blev tillåtet att resa mer än två timmar hemifrån rullade vi iväg.
 Med löftet till oss själva och de våra att hålla avstånd. Inte svårt på stora delar av resan ,då renar var vanligare än människor efter vägen.

Möjligen underlättar det att som norrlänning ha vant sig vid långa avstånd. För det blev ju några timmar bakom ratten eller i passagerarsätet.
Vi fällde Golfens baksäte för att rymma även tältet, men trots högsommarvädret kom det inte till användning under resan.
Tanken var att åtminstone tillbringa en natt under tältduken "hemma" i Storuman, men just den natten fanns risk för regn och en stuga vid badsjön blev alternativet.
Receptionisten var en hjälpsam och trevlig ung dam.
" Här har även jag jobbat en gång i tiden" berättade jag. " Få se, runt 1971 eller -72".
Senare framkom att flickan var född 2004 och hade nog knappt någon uppfattning om att campingen fanns till även så långt tillbaka i tiden.
Men även om det gått många år sedan barndomen i Storuman träffar man på bekanta. Inte minst på kyrkogården i Stensele. En del i upprätt ställning, andra och allt fler i evigt viloläge.

Här följer några bilder. Kan nämnas att vi stannade för natten på dessa ställen efter avresan från Lidköping:Åsarna, Storuman (2), Kiruna (2), Umeå och Bollnäs. Klicka på bilderna för större format.
Den här resan lär vi minnas. Och vi hade ju tur med vädret, minst sagt.

Fagert är landet som blev vår lott och arvedel Ur Jämtlandssången
En del vägarbeten sinkade oss, och en och annan ren som skulle samma väg.
Vy från Utsikten på Stenseleberget. Storuman
Smörbollar längs vägen när vi körde upp till Tärnaby /Hemavan
Rast och fika mellan Jokkmokk och Gällivare
Kiruna. Gruvan från hotell Ferrum
Norgevägen från Kiruna mot Narvik. Lapporten från Abiskohållet.
Osannolikt högsommarväder. Bad i Torneträsk
Och skidåkning i Riksgränsen för andra. Samma dag ett par mil norrut efter vägen.
Vi rastade på väg från Kiruna till Piteå  Mannen njuter i paddling längs ån
Småvägar på hemvägen gör det möjligt att hitta mysiga platser.. 
Bloggskrivaren

Populära inlägg i den här bloggen

Nyskrivet

-
Bild
 Nog nämnt om krämpor och sjukdomar på ett tag. Får jag hoppas.  Och som jag skrivit förut, vad är mina erfarenheter i jämförelse med andras bekymmer? Kanske bagatellartade. Ni vet det där med "spik i foten". Men trots allt är det så, utan de senaste årens insatser från vården hade jag inte suttit här idag och försökt skriva ihop ett läsbart blogginlägg. Så tack förresten, alla ni som har del i att jag är kvar, ett tag till. Det undgår ingen att bli äldre. Hustrun, som var så ung för inte länge sedan, närmar sig pensionsåldern.  "Vill du starta din pensionsutbetalning från AMF?" lyder frågan i brevet hon fick häromdagen. "Om du inte meddelar oss annat startar din utbetalning då du fyllt 69 år". Den upplysningen är ju inte fel att få. Som gammal försäkringsgubbe har jag med ålderns rätt tappat en del fakta om nuläget. Som att en del får en senarelagd pension om man inte är uppmärksam eller missat att vittja posten. Men nu finns det ju kompetens i familjen. 
Läs mer

Glimtar ur ett författarliv - en betraktelse från 2004

-
Bild
Rubriken kommer från en betraktelse som skrevs i februari 2004. Bäst att tillägga att det där med "författare" är skrivet lite med glimten i ögat. Nej, nån författare i traditionell bemärkelse var jag inte och har inte blivit heller. Men en nöjesskrivare är jag - på amatörnivå. Men även på den nivån kan man få rikligt med uppskattning - vilket var fallet vid utgivningen av " In vä pucken å jaga, sa Kalle Larsson". Trots att det gått femton år sedan vänner och bekanta och en del bibliotek skaffade ett ex av boken, har den kommit på tal med jämna mellanrum. Så jag bestämde mig för att nu, 2019, trycka ytterligare några exemplar för de som missade första boksläppet. En kompis upptäckte att "tryckfelsnisse" varit framme nu med den nya upplagan. Flera sidor var blanka. Pinsamt för mig och för tryckeriet. Halva min bunt med böcker var felaktiga och resten riktiga. Så kan det gå, men det kommer nya riktiga till mig för vidare befordran till de personer som f
Läs mer

Palt

-
Bild
  Kan man glädja en fyraåring så gör man det gärna. - Gissa vad jag ska få idag. Edith väntade inte på kamratens gissning utan avslöjade direkt och utropade glädjestrålande: - Palt!! Det var rätt dag i lördags att gå över med en paltgryta till sonen Anders familj. Gråväder ute och en temperatur som påminde mer om oktober än augusti.  Nu var inte lilla Edith den enda som gillade matleveransen. Uppskattat även av de vuxna och därmed är vi på god väg att lyckas med vår mission;  sprida kunskapen om den läckra maträtten palt till de kommande generationerna.   - Kroppkakor har jag ätit, men aldrig palt.  Sådana kommentarer har vi ofta fått och vi har förklarat och framförallt sagt att det inte heller handlar om blodpalt och att lingonsylt, smör och stekt fläsk hör till som nödvändiga ingredienser. Nu ska avslöjas att det är Lena som är den verkliga experten, lovordad för sina paltar långt utanför familjekretsen. Själv bistår jag gärna med att skala och riva potatis. Det ska ju också göras.
Läs mer