...och syren

-

Idag passar det att skriva blogg, kanske någon tänker. Visst har sinnet blivit något lättare nu då sommarvärmen slagit till och den kalla sjövinden mojnat. Andra dagar kan det vara svårare att krama ens ett par rader ur den kreativa ådran.

Och vill man haka upp sig på livets förtretligheter går det bra även en solig dag, men restriktioner och ovisshet passerar lättare idag. När värmen lägger en försonade slöja över ens medvetande.

Tänkte illustrera min text med en bild på vardera en hägg och en syren. Men upptäckte med hustruns hjälp att det andra fotot också var en syren, nämligen en vit sådan. Så det blir inget skrivet om att vi befinner oss mellan hägg och syren, i alla fall inte med fotobevis.

Vad gör man utan Facebook? Ja det är bara att tänka efter.
 Sånt som man sysslade med före... ja, i mitt fall 2010.
 Men numera, inte skulle jag ha några läsare till min blogg utan att puffa på Facebook. Och inte skulle bekräftelseförrådet vara så till bredden fyllt, om det in vore för alla välmenande tummar på tidslinjer och glada foton.
 Ändå är just de här sociala mediet upphov till en ansenlig mängd förtretligheter.

 Alltid retar man sig på nåt.
Skriver inte folk för mycket, så skriver de för lite och inte minst om fel saker och ämnen.  Och självgodheten tenderar att ta överhanden både här och där. Antingen är man sällsynt godhjärtad eller i egna ögon, tämligen begåvad. Det är bara att välja uttryck. Här skaffar man en egen profil, helt gratis. Gratis förresten, tid är ju pengar. För tid lägger vi på fejjan, kom inte och säg något annat.
Och mitt i allt - rätt skoj. Oftast. Och svårt att vara utan. Men lagom är bäst. Det gäller att inte överkonsumera något här i livet.

Och nu ska tiden användas till något annat. En promenad i högsommarvärmen.

Ha de gott. Vi hörs!


Populära inlägg i den här bloggen

Nyskrivet

-
Bild
 Nog nämnt om krämpor och sjukdomar på ett tag. Får jag hoppas.  Och som jag skrivit förut, vad är mina erfarenheter i jämförelse med andras bekymmer? Kanske bagatellartade. Ni vet det där med "spik i foten". Men trots allt är det så, utan de senaste årens insatser från vården hade jag inte suttit här idag och försökt skriva ihop ett läsbart blogginlägg. Så tack förresten, alla ni som har del i att jag är kvar, ett tag till. Det undgår ingen att bli äldre. Hustrun, som var så ung för inte länge sedan, närmar sig pensionsåldern.  "Vill du starta din pensionsutbetalning från AMF?" lyder frågan i brevet hon fick häromdagen. "Om du inte meddelar oss annat startar din utbetalning då du fyllt 69 år". Den upplysningen är ju inte fel att få. Som gammal försäkringsgubbe har jag med ålderns rätt tappat en del fakta om nuläget. Som att en del får en senarelagd pension om man inte är uppmärksam eller missat att vittja posten. Men nu finns det ju kompetens i familjen. 
Läs mer

Glimtar ur ett författarliv - en betraktelse från 2004

-
Bild
Rubriken kommer från en betraktelse som skrevs i februari 2004. Bäst att tillägga att det där med "författare" är skrivet lite med glimten i ögat. Nej, nån författare i traditionell bemärkelse var jag inte och har inte blivit heller. Men en nöjesskrivare är jag - på amatörnivå. Men även på den nivån kan man få rikligt med uppskattning - vilket var fallet vid utgivningen av " In vä pucken å jaga, sa Kalle Larsson". Trots att det gått femton år sedan vänner och bekanta och en del bibliotek skaffade ett ex av boken, har den kommit på tal med jämna mellanrum. Så jag bestämde mig för att nu, 2019, trycka ytterligare några exemplar för de som missade första boksläppet. En kompis upptäckte att "tryckfelsnisse" varit framme nu med den nya upplagan. Flera sidor var blanka. Pinsamt för mig och för tryckeriet. Halva min bunt med böcker var felaktiga och resten riktiga. Så kan det gå, men det kommer nya riktiga till mig för vidare befordran till de personer som f
Läs mer

Palt

-
Bild
  Kan man glädja en fyraåring så gör man det gärna. - Gissa vad jag ska få idag. Edith väntade inte på kamratens gissning utan avslöjade direkt och utropade glädjestrålande: - Palt!! Det var rätt dag i lördags att gå över med en paltgryta till sonen Anders familj. Gråväder ute och en temperatur som påminde mer om oktober än augusti.  Nu var inte lilla Edith den enda som gillade matleveransen. Uppskattat även av de vuxna och därmed är vi på god väg att lyckas med vår mission;  sprida kunskapen om den läckra maträtten palt till de kommande generationerna.   - Kroppkakor har jag ätit, men aldrig palt.  Sådana kommentarer har vi ofta fått och vi har förklarat och framförallt sagt att det inte heller handlar om blodpalt och att lingonsylt, smör och stekt fläsk hör till som nödvändiga ingredienser. Nu ska avslöjas att det är Lena som är den verkliga experten, lovordad för sina paltar långt utanför familjekretsen. Själv bistår jag gärna med att skala och riva potatis. Det ska ju också göras.
Läs mer