Fånge i en radhusruta

-


Trogna läsare har noterat att vi numera bor i lägenhet. Igen -kan man säga, för det var ju så det började. Vid flytten från Kiruna till Skövde bodde vi först ute i Södra Ryd på två ställen innan vi bytte upp oss och blev centralt boende inne i staden.

Men därefter har det varit radhus i Stöpen (Skövde), fristående hus på Sunnanå i Skellefteå och, som återbördade skaraborgare, ännu en villa - nu här i Lidköping.

Så bekymmer med häcken har vi kommit ifrån.
Annat var det 1984. Jag hittade en betraktelse som blev skriven det året när vi hade bott i radhuset i Stöpen ett par år. Tror att grannarna har överseende med mina rader så här 36 år senare.

Hittade detta stycke bland en samling papper, som trots flyttresor till norr och söder fått hänga med. Kan tänkas att någon läst raderna i min förra blogg, men det var ett tag sedan.

___________________________

   "
                                                                                                                                               "
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Bilden längst upp kommer från vårt förra boende i huset här i Lidköping. Strategiskt utvalt för att slippa dela häcken med grannar. Här fick man klippa i lugn och ro utan kommentarer. Om man undantar Peter på andra sidan vägen som kände sig lite stressad av att se mig kapa topparna i tid och otid.
Med åren fann jag putsningen nästan rogivande och kanske hade jag lärt mig nåt av tiden i Stöpen trots allt.



Det var allt för idag. Sköt om er! Vi hörs.

Populära inlägg i den här bloggen

Nyskrivet

-
Bild
 Nog nämnt om krämpor och sjukdomar på ett tag. Får jag hoppas.  Och som jag skrivit förut, vad är mina erfarenheter i jämförelse med andras bekymmer? Kanske bagatellartade. Ni vet det där med "spik i foten". Men trots allt är det så, utan de senaste årens insatser från vården hade jag inte suttit här idag och försökt skriva ihop ett läsbart blogginlägg. Så tack förresten, alla ni som har del i att jag är kvar, ett tag till. Det undgår ingen att bli äldre. Hustrun, som var så ung för inte länge sedan, närmar sig pensionsåldern.  "Vill du starta din pensionsutbetalning från AMF?" lyder frågan i brevet hon fick häromdagen. "Om du inte meddelar oss annat startar din utbetalning då du fyllt 69 år". Den upplysningen är ju inte fel att få. Som gammal försäkringsgubbe har jag med ålderns rätt tappat en del fakta om nuläget. Som att en del får en senarelagd pension om man inte är uppmärksam eller missat att vittja posten. Men nu finns det ju kompetens i familjen. 
Läs mer

Glimtar ur ett författarliv - en betraktelse från 2004

-
Bild
Rubriken kommer från en betraktelse som skrevs i februari 2004. Bäst att tillägga att det där med "författare" är skrivet lite med glimten i ögat. Nej, nån författare i traditionell bemärkelse var jag inte och har inte blivit heller. Men en nöjesskrivare är jag - på amatörnivå. Men även på den nivån kan man få rikligt med uppskattning - vilket var fallet vid utgivningen av " In vä pucken å jaga, sa Kalle Larsson". Trots att det gått femton år sedan vänner och bekanta och en del bibliotek skaffade ett ex av boken, har den kommit på tal med jämna mellanrum. Så jag bestämde mig för att nu, 2019, trycka ytterligare några exemplar för de som missade första boksläppet. En kompis upptäckte att "tryckfelsnisse" varit framme nu med den nya upplagan. Flera sidor var blanka. Pinsamt för mig och för tryckeriet. Halva min bunt med böcker var felaktiga och resten riktiga. Så kan det gå, men det kommer nya riktiga till mig för vidare befordran till de personer som f
Läs mer

Palt

-
Bild
  Kan man glädja en fyraåring så gör man det gärna. - Gissa vad jag ska få idag. Edith väntade inte på kamratens gissning utan avslöjade direkt och utropade glädjestrålande: - Palt!! Det var rätt dag i lördags att gå över med en paltgryta till sonen Anders familj. Gråväder ute och en temperatur som påminde mer om oktober än augusti.  Nu var inte lilla Edith den enda som gillade matleveransen. Uppskattat även av de vuxna och därmed är vi på god väg att lyckas med vår mission;  sprida kunskapen om den läckra maträtten palt till de kommande generationerna.   - Kroppkakor har jag ätit, men aldrig palt.  Sådana kommentarer har vi ofta fått och vi har förklarat och framförallt sagt att det inte heller handlar om blodpalt och att lingonsylt, smör och stekt fläsk hör till som nödvändiga ingredienser. Nu ska avslöjas att det är Lena som är den verkliga experten, lovordad för sina paltar långt utanför familjekretsen. Själv bistår jag gärna med att skala och riva potatis. Det ska ju också göras.
Läs mer