Skogspromenad med hustru och kamera. Och lite om skidliftar.

-

Väderomslaget natten till igår innebar ett par centimeter snö och frostiga bilrutor. Snön fäste på bilens ena sida och att det varit nordvästliga vindar kunde konstateras eftersom andra sidan var helt snöfri. Som framgår av bilden är det inget skidföre uppe i Rådaspåret, men på Lenas lediga dag blev det en tur upp till åsen för en promenad och att andas in av den klara och lite kyliga luften.


Här uppe finns jag titt som tätt även numera då joggandet ligger lite i träda. Främst för att trimma överkroppen genom ett antal lyft på stockarna i utegymmet. Benen rör man ju på ändå varför jag prioriterar "the upper parts". Det engelska uttrycket hörs ibland på TV när en tränare inte närmare vill gå in på vilken sorts skada en spelare har. Det rör sig om " upper parts" kan man då höra på klockren svengelska.


Den här gången fick den korta rundan räcka. Björkarna bildar en fin tavla med snön och den ljusblå himlen och kan ses halvvägs på de knappa tre kilometerna innan det bär iväg uppför igen. Upp till toppen av Råda ås och det stora sandtaget som tangerar motionsslingorna och faktisk en gammal skidlift.




Den liften tror jag ingen i vår familj har provat på, och nu var det några år sedan den var igång. Men släplift kom till användning för min del i Forsvik utanför Stensele en gång på 60-talet.
 Läsare uppifrån Storuman -Stenseletrakten kanske minns den backen. Där användes en järnkrok fastsatt på skidstaven som i sin tur häktades i liftlinan.
Inget bekvämt sätt att ta sig upp. Men bättre än att trampa uppför pisten som vi gjorde på Stenseleberget innan liften kom till, och i lilla backen på gamla Sorselevägen.

Bloggskrivaren 1967

Och då slår det mig att illustrera det skrivna med ett foto från den vårvinter då skidliften blev klar i Storuman slalombacke uppe på Stenseleberget.
 Bilden är faktisk tagen av Västerbottens-kurirens fotograf som ett inslag i reportaget om ortens nya skidlift. Året var 1967.
 Fotografen var noga med att kortet skulle bli perfekt och han bad mig göra flera hopp för den bästa bilden. Minns att fotografen låg på rygg under stenen vid fototillfället.
 Det tog en stund med fotosessionen och VK betalade fem kronor kr till mig så att jag kunde köpa ett dagkort även följande dag. Det var första gången jag fått betalt som skidåkare - och troligtvis den sista.

Den snö som föll i förrgår och lyste upp gårdagen är idag borta här i Lidköping. Gräsmattorna lyser gröna och kanske roboten nere på gatan intill tar ett par vändor idag. Sist jag gick förbi trädgården surrade den omkring, den verkade inte ha någon uppfattning om att det faktiskt är vinter nu.

Vi hörs en annan dag! Ha de!


Populära inlägg i den här bloggen

Nyskrivet

-
Bild
 Nog nämnt om krämpor och sjukdomar på ett tag. Får jag hoppas.  Och som jag skrivit förut, vad är mina erfarenheter i jämförelse med andras bekymmer? Kanske bagatellartade. Ni vet det där med "spik i foten". Men trots allt är det så, utan de senaste årens insatser från vården hade jag inte suttit här idag och försökt skriva ihop ett läsbart blogginlägg. Så tack förresten, alla ni som har del i att jag är kvar, ett tag till. Det undgår ingen att bli äldre. Hustrun, som var så ung för inte länge sedan, närmar sig pensionsåldern.  "Vill du starta din pensionsutbetalning från AMF?" lyder frågan i brevet hon fick häromdagen. "Om du inte meddelar oss annat startar din utbetalning då du fyllt 69 år". Den upplysningen är ju inte fel att få. Som gammal försäkringsgubbe har jag med ålderns rätt tappat en del fakta om nuläget. Som att en del får en senarelagd pension om man inte är uppmärksam eller missat att vittja posten. Men nu finns det ju kompetens i familjen. 
Läs mer

Glimtar ur ett författarliv - en betraktelse från 2004

-
Bild
Rubriken kommer från en betraktelse som skrevs i februari 2004. Bäst att tillägga att det där med "författare" är skrivet lite med glimten i ögat. Nej, nån författare i traditionell bemärkelse var jag inte och har inte blivit heller. Men en nöjesskrivare är jag - på amatörnivå. Men även på den nivån kan man få rikligt med uppskattning - vilket var fallet vid utgivningen av " In vä pucken å jaga, sa Kalle Larsson". Trots att det gått femton år sedan vänner och bekanta och en del bibliotek skaffade ett ex av boken, har den kommit på tal med jämna mellanrum. Så jag bestämde mig för att nu, 2019, trycka ytterligare några exemplar för de som missade första boksläppet. En kompis upptäckte att "tryckfelsnisse" varit framme nu med den nya upplagan. Flera sidor var blanka. Pinsamt för mig och för tryckeriet. Halva min bunt med böcker var felaktiga och resten riktiga. Så kan det gå, men det kommer nya riktiga till mig för vidare befordran till de personer som f
Läs mer

Palt

-
Bild
  Kan man glädja en fyraåring så gör man det gärna. - Gissa vad jag ska få idag. Edith väntade inte på kamratens gissning utan avslöjade direkt och utropade glädjestrålande: - Palt!! Det var rätt dag i lördags att gå över med en paltgryta till sonen Anders familj. Gråväder ute och en temperatur som påminde mer om oktober än augusti.  Nu var inte lilla Edith den enda som gillade matleveransen. Uppskattat även av de vuxna och därmed är vi på god väg att lyckas med vår mission;  sprida kunskapen om den läckra maträtten palt till de kommande generationerna.   - Kroppkakor har jag ätit, men aldrig palt.  Sådana kommentarer har vi ofta fått och vi har förklarat och framförallt sagt att det inte heller handlar om blodpalt och att lingonsylt, smör och stekt fläsk hör till som nödvändiga ingredienser. Nu ska avslöjas att det är Lena som är den verkliga experten, lovordad för sina paltar långt utanför familjekretsen. Själv bistår jag gärna med att skala och riva potatis. Det ska ju också göras.
Läs mer