Tält var det här

-
Vi har ett något mindre tält

En given runda på en sommarmorgon var i min ungdom en promenad längs Badsjön i Storuman för en titt bland alla gäster på campingen en bit bort. En sommar blev det några veckors jobb i receptionen och på packmoppen  bland alla tält och de på den tiden något färre husvagnarna. Campingen där uppe var välbesökt, mest var det norrmän som hittade dit de här åren på 1960 och -70 talet.


Det är inte mycket längre från vår bostad här hemma och ner till Lidköpings camping än vad det var från huset på Vallnäsvägen, så jag tog en bensträckare dit ner för någon timme sedan. Bilden ljuger eftersom tälten inte dominerar längre. Här huserar mest husbilar och husvagnar, men faktiskt har tälten blivit fler de sista åren. Så det är inte bara hustrun och jag själv som kan tänka oss en natt eller flera under tältduken. Men helst ska ju vädret vara lockande. Som nu, när Vänern ligger blank och jag tänker på att sjön en sån här dag påminner om Gardasjön där vi campade för många år sedan. Inte för att Kinnekulle ramar in sjön som bergen runt den italienska sjön, men ändå.


Värmen har ju lägrat sig här uppe i Norden, ja stora delar av Europa så det räcker. Norra Sverige har väl temperaturer som inte ligger Kreta efter - så det kan bli. Några spikade semesterplaner finns inte just nu och hustrun har en uppdelad sommar sett till arbete och jobbar på en dryg vecka till för att i augusti njuta ett par veckors ledighet igen.
Nog dyker det upp ett par tre barnbarn framöver, men ingen blir förvånad om vi plötsligt packar för att se oss om några dagar i augusti. Med eller utan tält. Vi är kända för att ha kort framförhållning.


Ett kvällsdopp efter jobbet var en nödvändighet igår kväll. Bilden här nedan är också från Kronocampingen som den heter här i Lidköping. Långgrunt är det, men att vada hela sjövägen över Kinneviken till Kinnekulle funkar inte även om det ser ut så på bilden.


Ha det gott. Vi hörs!



Populära inlägg i den här bloggen

Nyskrivet

-
Bild
 Nog nämnt om krämpor och sjukdomar på ett tag. Får jag hoppas.  Och som jag skrivit förut, vad är mina erfarenheter i jämförelse med andras bekymmer? Kanske bagatellartade. Ni vet det där med "spik i foten". Men trots allt är det så, utan de senaste årens insatser från vården hade jag inte suttit här idag och försökt skriva ihop ett läsbart blogginlägg. Så tack förresten, alla ni som har del i att jag är kvar, ett tag till. Det undgår ingen att bli äldre. Hustrun, som var så ung för inte länge sedan, närmar sig pensionsåldern.  "Vill du starta din pensionsutbetalning från AMF?" lyder frågan i brevet hon fick häromdagen. "Om du inte meddelar oss annat startar din utbetalning då du fyllt 69 år". Den upplysningen är ju inte fel att få. Som gammal försäkringsgubbe har jag med ålderns rätt tappat en del fakta om nuläget. Som att en del får en senarelagd pension om man inte är uppmärksam eller missat att vittja posten. Men nu finns det ju kompetens i familjen. 
Läs mer

Glimtar ur ett författarliv - en betraktelse från 2004

-
Bild
Rubriken kommer från en betraktelse som skrevs i februari 2004. Bäst att tillägga att det där med "författare" är skrivet lite med glimten i ögat. Nej, nån författare i traditionell bemärkelse var jag inte och har inte blivit heller. Men en nöjesskrivare är jag - på amatörnivå. Men även på den nivån kan man få rikligt med uppskattning - vilket var fallet vid utgivningen av " In vä pucken å jaga, sa Kalle Larsson". Trots att det gått femton år sedan vänner och bekanta och en del bibliotek skaffade ett ex av boken, har den kommit på tal med jämna mellanrum. Så jag bestämde mig för att nu, 2019, trycka ytterligare några exemplar för de som missade första boksläppet. En kompis upptäckte att "tryckfelsnisse" varit framme nu med den nya upplagan. Flera sidor var blanka. Pinsamt för mig och för tryckeriet. Halva min bunt med böcker var felaktiga och resten riktiga. Så kan det gå, men det kommer nya riktiga till mig för vidare befordran till de personer som f
Läs mer

Palt

-
Bild
  Kan man glädja en fyraåring så gör man det gärna. - Gissa vad jag ska få idag. Edith väntade inte på kamratens gissning utan avslöjade direkt och utropade glädjestrålande: - Palt!! Det var rätt dag i lördags att gå över med en paltgryta till sonen Anders familj. Gråväder ute och en temperatur som påminde mer om oktober än augusti.  Nu var inte lilla Edith den enda som gillade matleveransen. Uppskattat även av de vuxna och därmed är vi på god väg att lyckas med vår mission;  sprida kunskapen om den läckra maträtten palt till de kommande generationerna.   - Kroppkakor har jag ätit, men aldrig palt.  Sådana kommentarer har vi ofta fått och vi har förklarat och framförallt sagt att det inte heller handlar om blodpalt och att lingonsylt, smör och stekt fläsk hör till som nödvändiga ingredienser. Nu ska avslöjas att det är Lena som är den verkliga experten, lovordad för sina paltar långt utanför familjekretsen. Själv bistår jag gärna med att skala och riva potatis. Det ska ju också göras.
Läs mer