Bärgad
Nu borde det vara dags att börja på den där boken. Eller åtminstone skriva något. Nåja, det finns annat att göra. Men ögonen faller på ett foto som togs för bara ett par veckor sedan.
Hustru och barnbarn poserar framför vår bil. Hur tolkar man en bild som denna. Var är kortet taget? En uppmärksam person ser namnet på byggnaden i bakgrunden. ABB Arena. Västerås. Parkeringen.
Bilen på bilden är fem år gammal. Men kan givetvis stanna ändå. Precis där, på en i övrigt öde parkering. Inte mig emot att ställa sig just där, risken för oönskade plåtskador minskar ju om man parkerar lite avsides. Vi tänkte oss för övrigt till ett närbeläget utomhusgym som skulle finnas där uppe vid Rocklunda.
Vred på nyckeln en sista gång eftersom bilen tjuvstannade någon meter för tidigt. Kanske alltför låga varv den sista biten.
Klick- en del lampor lyste till, men ingen ansats till att bilen skulle komma igång.
Heldöd. Flera försök. Öppnade motorhuven, tja till vilken nytta, men ändå. Ryckte i kopplingarna till batteriet. Sorry.
Väntan på bärgning kan bildrubriken lyda.
En lyckad dag för Ludvig, snart 8 år, som fick åka i bärgningsbilens framsäte tillsammans med mormor och chauffören. Själv körde jag efter (jo, vi fick igång bilen) med order om att för allt i världen inte få motorstopp. Bärgaren konstaterade snart att batteriet säckat ihop och att han skulle köra före till en handlare och sen kunde vi haka på fram till bärgarens verkstad för att med samlade krafter montera in det nya batteriet. Allt efter att han lånat oss ström från nån portabel starthjälpsutrustning.
Ludvig fick en minnesvärd förmiddag. Maken till serviceinriktad person får man leta efter, men ett är säkert- en finns på Ramströms i Västerås.
Och det vill man inte tro; att man ska bli stående med en bil som inte rör sig en meter till. Men sådant händer.
Vi har varit med om värre än att missödet inträffar på en folktom parkering i en storstad och att bärgning är på plats på 20 minuter.
Bilden nedan är från ett sådant tillfälle. Tre personer på väg till Klimpfjäll, norr om Vilhemina. Lena, mor Ebba och jag själv.
Årtalet bör vara 1976.
Vi hade bytt vår Saab V4 mot en Alfasud i Lugnås(Mariestad) hos Håkan Svensson, en i Skaraborg välkänd rallyförare. Vilket borde borga för att han kunde det där med bilar.
Nåja - om bilen, denna lilla skapelse från Alfa Romeo, kan jag skriva en annan gång. Lite fräck och ovanlig men med... vissa kvalitetsbrister.
Och när väl bärgaren kommit fram till oss där upp i Lappmarken, efter minst ett par timmars väntan, var vi nog lika lyckliga som Ludvig häromdagen, 43 år senare.
Hoppas det dröjer till fler liknade äventyr.
Till nästa gång - ni kan väl inte bärga er till nästa inlägg. Ha de!
