Om ett omslag

-

Boken skrevs 2003-2004. Utgiven på Författares Bokmaskin 2010


Ibland slår jag upp en sida ur någon av mina böcker. Det där lät som om det finns en hel bokhylla att välja ur. Tre stycken har det blivit, varken mer eller mindre. Vissa dagar känns det inte alls lockande att gå tillbaka. Andra dagar vågar jag läsa om och känner mig faktiskt ganska styrkt - inte så tokigt!
Redan i slutet av 80-talet sa ledaren på skrivarkursen (Staffan Söderblom):
"Gör det - skildringar inifrån sporten är inte så vanliga". Uttalandet apropå mina planer på att skriva en roman med handlingen förlagd i ishockeymiljö.

Boken kretsar kring ett antal personer med koppling till ishockeylaget Malmsund Icebears.
Och titeln? Tja, först gick boken under arbetsnamnet "Tillit" - lite ironiskt eftersom en tilltrodd figur alltid framhöll vikten av "tillit" och, som det visade sig, knappast själv förtjänade att bli betrodd. Till slut blev det Ryssvärme- apropå att värmen från öst kan värma Nordkalotten rejält vissa somrar( vilket en person påtalar) och dessutom förekommer ett par ryssar som besöker Norrbotten utan att ha helt rent mjöl i påsen som man säger.

Och omslagsbilden. Fotot på skidåkaren är taget hemma i Storuman på Stenseleberget. I slalombacken precis där stupet kommer.
 Den påpasslige fotografen var min far Lage och den djärve skidhopparen författaren själv. Året troligen 1967 eller 1968. Bilden är spegelvänd på omslagsfotot vilket ni med lokalkännedom redan märkt.
 I boken flyttas läsaren vid ett tillfälle precis till den här platsen.
" Peter" minns ett skidhopp i sin ungdom. Just i det branta stupet. På väg ner upptäckte han en ren och mötet mellan de två- när väl Peter landat precis intill djuret- skrämde renen så pass att den fick en hjärtattack och låg död när Peter åkte förbi platsen i nästa åk.
Hur mycket har hänt i verkligheten? frågar sig många läsare efter att ha läst en bok. Den här historien är sann. Fråga brorsan.

Skickar med de första sidorna ur boken "Ryssvärme". För er som inte läst boken och för er som glömt att ni läst. Håll till godo!









Populära inlägg i den här bloggen

Nyskrivet

-
Bild
 Nog nämnt om krämpor och sjukdomar på ett tag. Får jag hoppas.  Och som jag skrivit förut, vad är mina erfarenheter i jämförelse med andras bekymmer? Kanske bagatellartade. Ni vet det där med "spik i foten". Men trots allt är det så, utan de senaste årens insatser från vården hade jag inte suttit här idag och försökt skriva ihop ett läsbart blogginlägg. Så tack förresten, alla ni som har del i att jag är kvar, ett tag till. Det undgår ingen att bli äldre. Hustrun, som var så ung för inte länge sedan, närmar sig pensionsåldern.  "Vill du starta din pensionsutbetalning från AMF?" lyder frågan i brevet hon fick häromdagen. "Om du inte meddelar oss annat startar din utbetalning då du fyllt 69 år". Den upplysningen är ju inte fel att få. Som gammal försäkringsgubbe har jag med ålderns rätt tappat en del fakta om nuläget. Som att en del får en senarelagd pension om man inte är uppmärksam eller missat att vittja posten. Men nu finns det ju kompetens i familjen. 
Läs mer

Glimtar ur ett författarliv - en betraktelse från 2004

-
Bild
Rubriken kommer från en betraktelse som skrevs i februari 2004. Bäst att tillägga att det där med "författare" är skrivet lite med glimten i ögat. Nej, nån författare i traditionell bemärkelse var jag inte och har inte blivit heller. Men en nöjesskrivare är jag - på amatörnivå. Men även på den nivån kan man få rikligt med uppskattning - vilket var fallet vid utgivningen av " In vä pucken å jaga, sa Kalle Larsson". Trots att det gått femton år sedan vänner och bekanta och en del bibliotek skaffade ett ex av boken, har den kommit på tal med jämna mellanrum. Så jag bestämde mig för att nu, 2019, trycka ytterligare några exemplar för de som missade första boksläppet. En kompis upptäckte att "tryckfelsnisse" varit framme nu med den nya upplagan. Flera sidor var blanka. Pinsamt för mig och för tryckeriet. Halva min bunt med böcker var felaktiga och resten riktiga. Så kan det gå, men det kommer nya riktiga till mig för vidare befordran till de personer som f
Läs mer

Palt

-
Bild
  Kan man glädja en fyraåring så gör man det gärna. - Gissa vad jag ska få idag. Edith väntade inte på kamratens gissning utan avslöjade direkt och utropade glädjestrålande: - Palt!! Det var rätt dag i lördags att gå över med en paltgryta till sonen Anders familj. Gråväder ute och en temperatur som påminde mer om oktober än augusti.  Nu var inte lilla Edith den enda som gillade matleveransen. Uppskattat även av de vuxna och därmed är vi på god väg att lyckas med vår mission;  sprida kunskapen om den läckra maträtten palt till de kommande generationerna.   - Kroppkakor har jag ätit, men aldrig palt.  Sådana kommentarer har vi ofta fått och vi har förklarat och framförallt sagt att det inte heller handlar om blodpalt och att lingonsylt, smör och stekt fläsk hör till som nödvändiga ingredienser. Nu ska avslöjas att det är Lena som är den verkliga experten, lovordad för sina paltar långt utanför familjekretsen. Själv bistår jag gärna med att skala och riva potatis. Det ska ju också göras.
Läs mer